Det var med förvirring som jag senast gick in i vallokalen. Egentligen, vad gynnar mig mest nu när jag har jobb, tjänar pengar egentligen? Jag är inte sjuk, jag riskerar aldrig att bli utan jobb egentligen. Lite sparade pengar på banken och en man som också sitter rätt säkert. En idiot kan räkna ut vilket block som förmodligen skulle gynna mig mer. Varför ska jag betala andra människors olycka - jag menar, jobb kan väl alla få? Varför ska jag betala andras lårbensbrott och åldrevård. Fast ärligt, det är precis vad som är okej med mig. När jag röstade gick faktiskt inte tanken till hur jag som har det bra ska få det bättre.
Vad menar du, tös? Nä du, den gubben går inte.
Jo, den gubben går. Hur högtravande det må låta så är det precis så. För när jag öppnar mitt lönekuvert den 27'e kanske jag inte slås av dess storslagenhet och jag vet att ett annat yrkesval hade betalat annorlunda men det går ingen som helst nöd på mig. Jag kan nästan vältra mig i egoism, handla kläder, resa och unna mig. Det handlar inte om vilda shopping-sprees på NK, lyxyachter i Karibien eller champagne och gåslever. De flesta storstadsbor skulle skratta och kalla mig både modest och Svensson-lallo. Men mitt lilla behov är inte större än så. Siffrorna i mitt kuvert speglar slit. Det speglar flera års mer eller mindre tradiga studier. Det är otacksamhet, blod, svett och annat äckel, det är obekväm arbetstid och irriterade kollegor och en almanacka när året startar. De där fikorna som somliga tror vi vältrar oss i kan aldrig väga upp att mitt vakande öga räddar livhanken på hjärtsjuka. Så om du tycker jag tjänar tillräckligt, må så va, men förtjänat pengarna har jag iallafall.
Skattesänkningarna kommer leda till cirka 200 kr mer i kassan (vilken vinst!) men hade jag varit en riktig höginkomsttagare skulle klirret varit desto större. Ja, se vad de kan de där borgarna. Men som ni kanske förstår är jag inte ett dugg imponerad. Alla vet vem de verkar för. Deras förändringar för mitt liv och min vardag känns överdrivna i nuläget. Jag klarar mig. Men det finns en stor grupp som de missgynnar, som inte har något sparkapital, som inte äger sin bostad, vars surt förvärvade timlön knappt täcker hyran, snabbmakaronerna eller tv-licensen.
Jag vill inte ha rättvisa för mig, jag vill inte ha rättvisa för paret i Danderyd som får skära ner en semesterresa om villaskatten höjs och inte heller för den stackars tjänstemannen som får marginalskatta på sina 35 000 kronor han tjänar. Jag vill ha rättvisa för de som INTE har. Kalla det vänstervridet bullshit, det rör mig inte i ryggen. Jag tänker aldrig bara rösta för mig och min medelklassiga överkonsumtion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar