The Baader-Meinhof Komplex

Filmrecension

Regissören Uli Edel ger oss rock n roll-versionen av hur en av världens mest ökända terroristgrupper Röda Arme-fraktionen (RAF) växer fram och både vinner sympatier men även sprider skräck. Frustrationen över imperialism och Vietnamkrigets orättvisor driver tyska ungdomar till att släppa sina arga pennor till att slutligen ta till vapen.

Snabbt, nästan med redovisningsplikt, får vi en grundlig historielektion. Mordet under en till början fredlig demonstration mot iranska kungaparet, träningslägret hos PFLP's, branden på Springers...hur Ulrike Meinhof engageras, involveras och slutligen bryts ner. Det är en karusell i spinn. Kanske blir det perspektivet för extremt för vissa men i mina ögon tar det aldrig fokus från hur de ändå självmant väljer extremismen och dödliga utgångar.

Vad kräver egentligen kampen? De bekämpar uniformer och hat men närmar sig hela tiden entydighet i gruppen och deras tvivel blir slutligen fallet. Jag gillar att jag ändå ges beslutet att fundera över denna tidsepok. En värld som är våldsam och fylld av särintressen men som även innehåller idealism och hopp. Det slutgiltiga intrycket är att jag blivit förförd av ett romantiskt skimmer...utan att det stör mig.

Patrik 1,5

Filmrecension

I Ella Lemhagens senaste film får vi följa det förälskade paret som flyttar till den mest klichéfyllda villaförorten för att bilda familj i en trygg, skyddad miljö. Det är en berättelse om barnlängtan och om hur parrelationer kompliceras av de olika behov och förväntningar som finns.

Den värld som huvudpersonerna flyttar till är färgstark och precis sådär trevlig som bullkalas och fredaggrogg kan vara. Samma skitungar med rullbräda och samma bildåre som kör iväg med däcktjut. Det är den självutnämnde (och självgoda) ledaren som värnar om grannsamverkan och anonyma hemmafruar med goda fast svikna hjärtan. Sund moral och goda värderingar gror bland prunkande trädgårdar och alla känner alla som goda grannar bör.

Trodde ni att det skulle bli så lätt? En må bra film med ett förutsägbart slut kanske är en passande beskrivning men allt däremellan är annorlunda. För i Patrik 1,5 är det Gösta och Svens kärlek, lust och passion vi får följa. Alla smutsiga fördomar mot homosexuella finns diskret inbakade och många skruvar sig förmodligen lite obekvämt i biofåtöljen.

Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson porträtterar dig och mig. Deras bekymmer är både av vardagskaraktär och större eftersom deras väg till föräldraskap är allt annat än rak. Deras baby visar sig vara en femtonårig kriminellt belastad bråkstake som vänder upp och ner på hela deras värld.

Lemhagen har varsamt närmat sig denna berättelse med sitt karaktäristiska, komiska språk. Känslorna träffar rakt i mitt hjärta. Det värmer att filmen är befriad från stereotypa överdrivelser och komiska sexscener. Men det är ändå mer än en vacker film om kärlek, det är en fantastisk och vacker film om kärlek.