Regissören Uli Edel ger oss rock n roll-versionen av hur en av världens mest ökända terroristgrupper Röda Arme-fraktionen (RAF) växer fram och både vinner sympatier men även sprider skräck. Frustrationen över imperialism och Vietnamkrigets orättvisor driver tyska ungdomar till att släppa sina arga pennor till att slutligen ta till vapen.
Snabbt, nästan med redovisningsplikt, får vi en grundlig historielektion. Mordet under en till början fredlig demonstration mot iranska kungaparet, träningslägret hos PFLP's, branden på Springers...hur Ulrike Meinhof engageras, involveras och slutligen bryts ner. Det är en karusell i spinn. Kanske blir det perspektivet för extremt för vissa men i mina ögon tar det aldrig fokus från hur de ändå självmant väljer extremismen och dödliga utgångar.
Vad kräver egentligen kampen? De bekämpar uniformer och hat men närmar sig hela tiden entydighet i gruppen och deras tvivel blir slutligen fallet. Jag gillar att jag ändå ges beslutet att fundera över denna tidsepok. En värld som är våldsam och fylld av särintressen men som även innehåller idealism och hopp. Det slutgiltiga intrycket är att jag blivit förförd av ett romantiskt skimmer...utan att det stör mig.
Snabbt, nästan med redovisningsplikt, får vi en grundlig historielektion. Mordet under en till början fredlig demonstration mot iranska kungaparet, träningslägret hos PFLP's, branden på Springers...hur Ulrike Meinhof engageras, involveras och slutligen bryts ner. Det är en karusell i spinn. Kanske blir det perspektivet för extremt för vissa men i mina ögon tar det aldrig fokus från hur de ändå självmant väljer extremismen och dödliga utgångar.
Vad kräver egentligen kampen? De bekämpar uniformer och hat men närmar sig hela tiden entydighet i gruppen och deras tvivel blir slutligen fallet. Jag gillar att jag ändå ges beslutet att fundera över denna tidsepok. En värld som är våldsam och fylld av särintressen men som även innehåller idealism och hopp. Det slutgiltiga intrycket är att jag blivit förförd av ett romantiskt skimmer...utan att det stör mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar