Jag hjärta dig

Vill du vara min Valentin? du är så jävla sjukt fin.
Får jag ligga på din arm? En kyss och jag blir rodnande varm.
Kanske fånigt att rimma så här....kan det vara så att jag är....

Det spelar ingen roll om vi i vanliga fall är rationella, intelligenta människor. Den här tiden på året förvandlas vi till förväntansfulla romantik-slödder som sitter och väntar på en ask med sockersliskig, hjärtformad choklad och tre blodröda rosor. Ett Hallmark-card med en fånig vers som bedyrar äktheten i alla de heta känslor som bor inuti hjärteroten. Det pirrar i magen av blotta tanken. Eller? Det är snarare ett ilsket bubblande som snart förvandlas till en äcklig kaskadspya som jag levererar rakt över skolmatsalen, med råkost, ketchup och andra passande tillbehör. Men till skillnad vad de flesta nu skulle kunna tro handlar det inte om bitterhet. Jag har tidigare alltid döpt mina 14-februari-texter till My bloody Valentine eller nåt annat rebelliskt. Det är inte ett utlopp av singelbitterhet. Det är ett avgrundsvrål riktat mot snuttighet. Fluff och gull helt enkelt. Men jag lovar, om något som inte är anatomiskt korrekt hjärtformat kommer i min närhet blir jag seriöst aggressiv. På riktigt.

Jag har raljerat om hur högtider kan få folk att konsumera vilken slags skit som helst. Runt både jul och påsk ser de svenska hemmen ut som om någon med fruktansvärt dålig smak kräkts rakt över inredningen. Alla hjärtans dag är dock inget undantag. Kanske det ledande exemplet. Kanske till och med skolboksexemplet. Det är illa. Men åter, fluff och gull; nallar, tygrosor, hjärtformade röd-rosa ting som totalt saknar både form och funktion...det kan inte vara annat än en designmässig styggelse.

Men det värsta är väl egentligen att gulligullet ska sparas till en enda dag om året? Om det gör det för er, kan ni inte gulligulla alla andra dagar också? Gör det till en vacker vana. Kanske kan det till och med vara en bättre idé att sluta gå på kommersiella idiotidéer om romantik och faktiskt se saker för vad det är. Ärligt talat, han tankar din bil så du slipper bry dig. Hon har gjort en matlåda som du kan ta med dig imorgon. Han pussar dig i pannan efter du somnat och hon kramar om dig trots att du precis spelat hockey i en timme och svettas kungligt. Vi komplicerar saker för oss själva. De små gesterna är ändå de som betyder något i slutändan. Inte de där tomma orden vi tvingar oss att skriva den14'e februari.

Här kommer listan på oförglömliga gulligullgrejer som varken innefattar Hallmark-kort eller hjärtformade styggelser.

¤ Utskällningen. H 15 år gammal skäller tillbaka på flickvännens mamma som precis funnit sin 14-åriga dotter utanför Vivo med en platta öl.

¤ Hämtmat. Sömntutan får nattamat på sängen av fyllehungrig Ch.

¤ Berättelsen. M outar sig för hela klassen och skriver en berättelse om en söt tjej. Guess who.

¤ Korrespondens. Brevledes kommunikation med A.

¤ Omedvetet. Att spela favoritlåtar utan att ha en aning om det.

Patrik 1,5

Filmrecension

I Ella Lemhagens senaste film får vi följa det förälskade paret som flyttar till den mest klichéfyllda villaförorten för att bilda familj i en trygg, skyddad miljö. Det är en berättelse om barnlängtan och om hur parrelationer kompliceras av de olika behov och förväntningar som finns.

Den värld som huvudpersonerna flyttar till är färgstark och precis sådär trevlig som bullkalas och fredaggrogg kan vara. Samma skitungar med rullbräda och samma bildåre som kör iväg med däcktjut. Det är den självutnämnde (och självgoda) ledaren som värnar om grannsamverkan och anonyma hemmafruar med goda fast svikna hjärtan. Sund moral och goda värderingar gror bland prunkande trädgårdar och alla känner alla som goda grannar bör.

Trodde ni att det skulle bli så lätt? En må bra film med ett förutsägbart slut kanske är en passande beskrivning men allt däremellan är annorlunda. För i Patrik 1,5 är det Gösta och Svens kärlek, lust och passion vi får följa. Alla smutsiga fördomar mot homosexuella finns diskret inbakade och många skruvar sig förmodligen lite obekvämt i biofåtöljen.

Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson porträtterar dig och mig. Deras bekymmer är både av vardagskaraktär och större eftersom deras väg till föräldraskap är allt annat än rak. Deras baby visar sig vara en femtonårig kriminellt belastad bråkstake som vänder upp och ner på hela deras värld.

Lemhagen har varsamt närmat sig denna berättelse med sitt karaktäristiska, komiska språk. Känslorna träffar rakt i mitt hjärta. Det värmer att filmen är befriad från stereotypa överdrivelser och komiska sexscener. Men det är ändå mer än en vacker film om kärlek, det är en fantastisk och vacker film om kärlek.