Vi har strävat efter jämlikhet så länge att jag nästan börjar bli trött. Vill vi verkligen ligga under motorhuven och olja ner oss? Vill vi verkligen bli alldeles kliande av äcklig isolering och vem fan orkar stå vid den där jäkla grillen på sommaren egentligen? Pappaledighet några ynka månader under sommaren...är det vad vi strävar efter? Begränsat mode, platta och tråkiga skor och alltid initiativ till sex? Är det verkligen vad vi vill ha?
Så här i juletid efterlyser jag lite kvinnlighet så där som på den gamla goda tiden. Kan vi inte värna lite om våra traditioner för en gångs skulle?
I skolan lästes en dikt om julens göromål och jag insåg att det är dags att återta min förlorade kvinnlighet och plocka fram min husmoderskalender och mina skinande kokkärl.
Det är jul, och juletider är verkligen en tid när vi kvinnor får visa vår företagsamhet och simultankapacitet och överväldigande kompetens utan att ifrågasättas.
Imorgon tänkte jag börja med att lussa för hela avdelningen. Jag har pyntat kronan, tränat luciasånger med mina kollegor och så ska vi fixa fika. Lussebullarna är visserligen inköpta men om någon bara tar med en ugn kan jag ställa mig och baka till morgonen. Lutfisken har jag lagt i blöt redan och på onsdag ska jag till slaktboden och fixa grisen. Det ska styckas, filéas och grejas. Putsas och donas. Jag har odlat brysselkål och frestelsen bör gräddkokas i några dygn. Julöl, must, snaps och glögg puttrar hemma i bastun. Jag har knäskurat trägolven med såpa och finservisen är putsad. Tomtedräkten är sydd, julgrupperna är planterade och julgranskulorna tillverkas med barngruppen som jag leder på söndagarna. Efter den är slut ska jag leda en workshop i hur man scrap-bookar sina egna julkort och hur julklapparna packas in på bästa kreativa sätt. Nyårsraketerna är också hemgjorda och dagen innan julafton ska granen hämtas tillsammans med alla släktingar som ska bo hos mig fram till trettonhelgen. Där ser ni, det är kvinnokraft!
Ungefär det här innehöll texten. Jag förvånas inte ett dugg över att tusentals kvinnor bryter ihop och till och med försöker ta kål på sig under den sköna julehögtiden. Sköna? Vad då? Att arbeta ihjäl sig för en tradition som har lika fadd innebörd som "sunda svenska värderingar". För vad är det egentligen? Jag kände hur jag reducerades till något okvinnligt men det rör mig inte i ryggen.
Den här julen ska jag skita i alla traditioner. Jag ska umgås och bara vara. Jag tänker inte spendera en förmögenhet på presenter. Jag ska tillbringa helgen med mamma, pappa, syster och alla fina vänner, jag ska köpa champagne och njuta. Och om det nu skulle vara så att julen gör mig till kvinna tänker jag vägra det - och jag vägrar stolt!
Så här i juletid efterlyser jag lite kvinnlighet så där som på den gamla goda tiden. Kan vi inte värna lite om våra traditioner för en gångs skulle?
I skolan lästes en dikt om julens göromål och jag insåg att det är dags att återta min förlorade kvinnlighet och plocka fram min husmoderskalender och mina skinande kokkärl.
Det är jul, och juletider är verkligen en tid när vi kvinnor får visa vår företagsamhet och simultankapacitet och överväldigande kompetens utan att ifrågasättas.
Imorgon tänkte jag börja med att lussa för hela avdelningen. Jag har pyntat kronan, tränat luciasånger med mina kollegor och så ska vi fixa fika. Lussebullarna är visserligen inköpta men om någon bara tar med en ugn kan jag ställa mig och baka till morgonen. Lutfisken har jag lagt i blöt redan och på onsdag ska jag till slaktboden och fixa grisen. Det ska styckas, filéas och grejas. Putsas och donas. Jag har odlat brysselkål och frestelsen bör gräddkokas i några dygn. Julöl, must, snaps och glögg puttrar hemma i bastun. Jag har knäskurat trägolven med såpa och finservisen är putsad. Tomtedräkten är sydd, julgrupperna är planterade och julgranskulorna tillverkas med barngruppen som jag leder på söndagarna. Efter den är slut ska jag leda en workshop i hur man scrap-bookar sina egna julkort och hur julklapparna packas in på bästa kreativa sätt. Nyårsraketerna är också hemgjorda och dagen innan julafton ska granen hämtas tillsammans med alla släktingar som ska bo hos mig fram till trettonhelgen. Där ser ni, det är kvinnokraft!
Ungefär det här innehöll texten. Jag förvånas inte ett dugg över att tusentals kvinnor bryter ihop och till och med försöker ta kål på sig under den sköna julehögtiden. Sköna? Vad då? Att arbeta ihjäl sig för en tradition som har lika fadd innebörd som "sunda svenska värderingar". För vad är det egentligen? Jag kände hur jag reducerades till något okvinnligt men det rör mig inte i ryggen.
Den här julen ska jag skita i alla traditioner. Jag ska umgås och bara vara. Jag tänker inte spendera en förmögenhet på presenter. Jag ska tillbringa helgen med mamma, pappa, syster och alla fina vänner, jag ska köpa champagne och njuta. Och om det nu skulle vara så att julen gör mig till kvinna tänker jag vägra det - och jag vägrar stolt!
